hbeforehandandduring,yetshecouldn’thelpwonderingsometimeswhyhehadspentsomuchtimecourtingherifhedidn’twanttospendtimewithhernow.
shepassedanartgalleryonfrontstreet,almostwalkedbyitinherpreoccupation,thenturnedandwentback.shepausedatthedoorforasecond,surprisedathowlongithadbeensinceshe’dbeeninone.atleastthreeyears,maybelonger.
shewentinsideandbrowsedamongthepaintings.manyoftheartistswerelocal,andtherewasastrongseaflavourtotheirworks.
ononewall,though,therewereafewpaintingsmoresuitedtohertastes,byanartistshe’dneverheardof.mostappearedtohavebeeninspiredbythearchitectureofthegreekislands.inthepaintingshelikedthebest,shenotedtheartisthadpurposelyexaggeratedthescenewithsmaller-than-lifefigures,widelinesandheavysweepsofvivid,swirlingcolour,drawingtheeye,almostdirectingwhatitshouldseenext.itwasdynamic,dramatic.sheconsideredbuyingitbeforesherealizedthatshelikeditbecauseitremindedherofherownwork.sheexamineditmorecloselyandthoughttoherselfthatmaybenoahwasright.maybesheshouldstartpaintingagain.
atninethirtyallieleftthegalleryandwenttohoffman-lane,adepartmentstore.ittookafewminutestofindwhatshewaslookingfor.paper,drawingchalkandpencils,nothighqualitybutgoodenough.itwasn’tpainting,butitwasastart,andshewasexcitedbythetimeshegotbacktoherroom.
shesatatthedeskandstartedworking:nothingspecific,justgettingthefeelofitagain,lettingshapesandcoloursflowfromthememoryofheryouth.afterafewminutes,shedidaroughsketchofthestreetsceneasseenfromherroom,amazedathoweasilyitcame.itwasalmostasifshe’dneverstopped.
sheexamineditwhenshewasfinished,pleasedwiththeeffort.shewonderedwhattotrynextandfinallydecided.sinceshedidn’thaveamodel,shevisualizeditinherheadbeforestarting.andthoughitwasharderthanthestreetscene,itbegantotakeform.
minutespassedquickly.sheworkedsteadily,checkingthetimefrequentlysoshewouldn’tbelate,andfinisheditalittlebeforenoon.ithadtakenalmosttwohours,buttheendresultsurprisedher.itlookedasthoughithadtakenagreatdeallonger.afterrollingitup,sheputitinabagandcollectedtherestofherthings.onherwayoutofthedoor,shelookedatherselfinthemirror,feelingoddlyrelaxed,notexactlysurewhy.
downthestairsagainandoutofthedoor.assheleftsheheardavoicebehindher.“miss?”
sheturned.themanager.thesamemanasyesterday,acuriouslookonhisface.
“yes?”
“youhadsomecallslastnight.”
shewasshocked.“idid?”
“yes.allfromamr.hammond.”
oh,god.“loncalled?”
“yes,ma’am,fourtimes.hewasconcernedaboutyou.hesaidhewasyourfiancé.”
shesmiledweakly,tryingtohidewhatshewasthinking.fourtimes?four?whatcouldthatmean?whatifsomethinghadhappenedbackhome?“didhesayanything?isitanemergency?”
heshookhisheadquickly.“hereallydidn’tsay,miss.actually,hesoundedmoreconcernedaboutyou.”
good,shethought.that’sgood.andthen,justassuddenly,apanginherchest.whysomanycalls?hadshesaidanythingyesterday?whywouldhebesopersistent?itwascompletelyunlikehim.wasthereanywayhecouldhavefoundout?no,thatwasimpossible.unlesssomeonesawherhereyesterdayandcalled…buttheywouldhavehadtofollowherouttonoah’s.noonewouldhavedonethat.
shehadtocallhimnow:nowaytogetaroundit.butshedidn’twantto.thiswashertime,andshewantedtospenditdoingwhatshewanted.shehadn’tplannedonspeakingtohimuntillater,andshefeltalmostasiftalkingtohimnowwouldspoiltheday.besides,whatwasshegoingtosay?howcouldsheexplainbeingoutsolate?alatedinnerandthenawalk?maybe.oramovie?or.
“miss?”
almostnoon,shethought.wherewouldhebe?hisoffice,probably...no.incourt,shesuddenlyrealized,andimmediatelyfeltasifshe’dbeenreleasedfromshackles.therewasnowayshecouldtalktohim,evenifshewantedto.shewassurprisedbyherfeelings.sheshouldn’tfeelthisway,sheknew,andyetitdidn’tbotherher.shelookedatherwatch,actingnow.
“isitreallyalmosttwelve?”
themanagerlookedattheclock.“yes,aquarterto.”
“unfortunately,”shestarted,“he’sincourtrightnowandican’treachhim.ifhedoescallagain,couldyoutellhimi’mshoppingandthati’lltrytocallhimlater?”
“ofcourse,”heanswered.shecouldseethequestioninhiseyes,though:butwherewereyoulastnight?hehadknownexactlywhenshe’dcomein.toolateforasinglewomaninthissmalltown.
“thankyou.”shesaid,smiling.“i’dappreciateit.”
twominuteslatershewasinhercar,drivingtonoah’s,anticipatingtheday,largelyunconcernedaboutthephonecalls.yesterdayshewouldhavebeen,andshewonderedwhatthatmeant.
asshewasdrivingoverthedrawbridgelessthanfourminutesaftershe’dlefttheinn,loncalledfromthecourthouse.
17
noahwassittinginhisrocker,drinkingsweettea,listeningforthecar,whenhefinallyhearditturnupthedrive.hewentaroundtothefrontandwatchedthecarpullupandparkbeneaththeoaktreeagain.samespotasyesterday.clemharkedagreetingathercardoor,tailwagging,andnoahsawalliewavefrominsidethecar.
shesteppedout,pattedclemonthehead,thenturned,smiling. itwasdifferenttoday,though.newerfeelingsnow,notsimplymemoriesanymore.ifanything,hisattractionforherhadgrownstrongerovernight,anditmadehimfeelalittlenervousinherpresence.
alliemeth上一页 [1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] ... 下一页 >>
|
|